Vilken premiär!

Det kunde nästan inte ha gått bättre än det gjorde på premiären av mitt och Göran Fristorps samarbete. Vi uppträdde på en enkel scen klädd med presenningar på en gräsmatta framför en sädesåker vid Sjöbacka gård i det fagra Österlen. Med oss hade vi också superpianisten Andreas Landegren.
Vår blandning av visor, stämsång, lite jazz och swing samt så klart humor gick verkligen hem hos publiken, det kändes som ALLA var framme efteråt och strödde rosor. Otroligt kul. Jag fick ett välkommet avbrott från rehab och dag-tv som annars har varit min verklighet i sommar och kände mig helt plötsligt betydligt mer optimistisk än jag gjort under ledigheten. Det visar väl bara att publiken är lika viktig för artisten som vice versa.

Nu hoppas jag att vår marknadsföring lyckas nå igenom i det kompakta brus som brukar vara med tusentals arrangemang på Gotland varje sommar så att så många som möjligt kommer och ser oss i slutet av augusti. Speldatum, ställen och var ni köper biljetter hittar ni under fliken ”Vad gör jag/Spelschema/ här ovan.

Men innan dess har jag ett härligt utomhusgig med min kvintett Second Edition på Mälarhöjdens Friluftsteater den 20 augusti. Det får ni inte missa!

Det är redan höst…

Kanske inte utanför fönstret, men i krönikan jag ska leverera idag måste jag ta hänsyn till att den ska in i Hemmets Veckotidning sent i augusti. Hur många gånger har jag inte planerat att jag ska skriva nästa års krönikor nu och sedan skicka in dem när de ligger rätt i tiden? Fast det funkar ju inte så. De skulle förmodligen kännas helt inaktuella för mig då och dessutom har jag aldrig lyckats skriva nåt som ska ligga i byrålådan i hela mitt liv.
Det är nu och med kniven på strupen som gäller.
Sommaren trallar på ganska fint annars, jag gillar vädret – LAGOM är väl ordet jag söker. Lagom varmt, lagom blåsigt och med lagom regnskurar så den inte blir för torr.
Jag befinner mig INTE på Gotland just nu, Almedalsveckan är nåt jag har lyckats undvika i alla år och planerar att göra så framöver också. Mingel, kindpussande och lobbyism är inget för mig. I alla fall inte än – man vet aldrig, jag kanske kommer att ändra karaktär helt när jag fyller sextio eller nåt.
Förhoppningsvis har ni det bra med nära och kära, katter, hundar, båtar eller bara lugn och ro i lägenheten med sommarpratarna som ett kärt sällskap. Det finns inga regler för vad som gör en lyckad sommar. Själv är jag inte så rörlig just nu, tar korta promenader och tittar väldigt mycket på dag-tv. Men jag har det bra och tycker inte synd om mig själv. Två besök från släktingar från Australien har precis klarats av och planerna för min resa dit tar sig så smått form. Jag var där 1985 men många av de släktingar jag träffade då är faktiskt borta nu. Dags att lära känna deras barn och barnbarn!

Sommarlov

Mitt sommarlov har börjat och det kommer att bli många vilsamma veckor innan jag skramlar igång med lite roliga konserter i slutet av augusti.
Dels ska jag ha en spelning på Mälarhöjdens Friluftsteater med min vassa jazz-kvintett Second Edition där vi blandar vår egen repertoar med mina mellansnack och fina saxsolon av Peter Fredman :-)
Sen väntar nåt helt nytt!
Jag har alltid gillat Göran Fristorp och när jag pratade med hans agent visade det sig att han gillar det jag gör också och så nu slår vi våra påsar ihop för att göra en serie konserter på Gotland i samband med Art Week. Om ni befinner er i Skåne den 19 juli kan ni få se smygpremiären på Sjöbacka, Skillinge. Vi repeterade i maj och jag kan utlova humor, stor musikalitet och stämsång! Don’t miss whenever in Skåne – or Gotland!
Direktlänkar till biljetter hittar du på denna hemsida under fliken Vad gör jag?/Spelschema i menyn ovan.

I höst ska jag regissera för första gången på länge. Det är ett projekt jag jobbat med i några år och egentligen är det en förlängning av min mammas forskning. Hon var en duktig amatörforskare och snokade rätt på en fascinerande historia som utspelar sig på Gotland i början/mitten av 1800-talet med en transperson i huvudrollen. Ingegerd Monthan har dramatiserat och premiären blir runt den 10 oktober på Länsteatern på Gotland.
Men allra först ska jag rehabilitera ett trasigt knä så jag kommer att vara i riktigt fin form när jag börjar jobba igen.

Välsignade regn

Just nu plaskar det på ganska rejält utanför fönstret. Som stadsbo är det inte så roligt, men min andra hälft, d v s trädgårdsägaren är glad. I veckan har jag planterat ut ett femtontal nya plantor i trädgården, mest marktäckare på ställen där jag hoppas kunna konkurrera ut kirskålen på sikt.

Det har varit något färre jobb efter påsk, men de har varit desto mer krävande i form av förberedelse. Storbandskonserter kräver ganska många timmars sång varje vecka för att det ska låta bra. Större galamiddagar där jag ska hålla i prisutdelningar och presentera ett antal personer vill jag också ha förberett väl, googlat alla så jag vet hur de ser ut, kanske hitta nåt kul fakta om dem på nätet. Och så jobbet på engelska i lördags som blev väldigt lyckat men som stressade upp mig innan.
Jag har en förmåga att bli lugn uppe scenen hur darrigt det än kan vara bakom med sent inkommande artister, saker som gått sönder, kablar som brunnit etc.
En gång fastnade min mic-sladd runt en motspelares ben när jag bar runt henne och sjöng samtidigt (det var en wrestlingmusical om du undrar varför). När hon hoppade ner åkte sladden ur micen mitt i sången. Det var till råga på allt premiärkvällen så nerverna var redan i viss dallring.
Jag fortsatte dock lugnt på min sång medan jag plockade upp sladden och försökte sätta i den igen. Det gick inte, mikrofonen var av en äldre modell där sladden är fastlödd inne i själva micen. Jag fortsatte sjungande bort till nästa mic-korg, tog upp en ny, knackade lätt på den tills jag hörde att teknikern fick ljud i den och avslutade sången.
Jag blir helt enkelt extra närvarande, fokuserad och lösningsorienterad när jag uppträder. Det är nog den känslan jag gillar allra bäst med mitt jobb.

Bilderna klara

Nu har bilderna på min jazzkvintett II:nd Edition kommit. Visst är vi fina!
Från vänster Andreas Habo Johansson, Peter Nilsbo, jag, Anders Johnsson och Peter Fredman. Vi låtsasspelar lite på resp. instrument.ep2016_web-2284
Foto Erika Petersdotter, Studio Ankungen i Sundbyberg

Sköna maj…

Hoppas maj blir vårmånad på riktigt, jag fryser!
Det kan också bero på att vi tillbringat dagen mestadels utomhus på landet. Idag var det ogräsbekämpning, rosbeskärning och altanskrubbande som stod på schemat.
Allt vitmålat ute på altanen var så grymt angripet av luftföroreningar förra året att det tog mig flera dagar att få rent överallt. Skönt att ha det grovjobbet gjort, för den här gången gick hela insidan på en eftermiddag.
Ett stilla krig mot kirskålen i trädgården pågår också liksom nolltolerans mot parkslide. (Haha, här försökte stavningkontrollen byta till ”parksmide” – som om det skulle vara ett riktigt ord??) Gräset frodas också, inte minst i grusgångarna men nu är det fint igen. Två personer kan få mycket gjort på en dag.
I går var jag för första gången på mycket länge vid en offentlig majbrasa. Skytteholmsparken i Solna fick det blir och det var fullt med folk på plats. En viss gammeldags känsla infann sig när man vandrade runt bland chokladhjul, fiskdammar och sockervaddsstånd. Mysigt!
Kommande vecka innehåller nåt möte varje dag, ett speakerjobb och ett kalas på söndag. Sköna maaaj välkommen….

Nya tider

Nu när Expedition Babben är avslutad för i vår ser det lite ledigare ut i almanackan. I själva verket är det full fart.
I går var jag på Arlanda och tog emot en ung man från Nepal som ska arbeta åt mig framöver. Han har redan fått uppehålls- och arbetstillstånd i två år men det är en hel del annat att fixa nu när han kommit. T ex att köa två timmar på Skattemyndigheten för att lämna in ansökan om svenskt personnummer. Vi tog det med ro, jag läste ut en pocket och han löste ett klurigt sudoku.
I kväll har vi packat ihop hela kontoret och det är helt otroligt hur mycket som ryms i ett litet rum med tre bokhyllor och ett skrivbord. Nästan 20 flyttkartonger blev det till slut och då var det ändå ganska väl stuvat. I morgon går flytten, men inte så långt. Jag vill ha mitt kontor nära mig.
Det ligger en massa andra förändringar i den s k pipen också, men jag tar en sak i taget.
Jobben kommer i ganska behaglig takt nu efter en väldigt intensiv senvinter och för-vår. Till helgen ska jag åka söderöver och hålla i begravningsentreprenörernas årliga prisgala (och ja – de har en sådan) och nästa vecka blir det Norra Brunn på torsdagen. I övrigt ska jag passa på att kolla på kollegor, inte mindre än fyra shower/konsert/teaterföreställningar de kommande tio dagarna. Vilken kulturtant jag blivit :-)

Bråda vårtid

Är mitt uppe i två arbetsintensiva veckor. Har landat hemma i kväll efter Västmanlandssvängen av Expedition Babben och packat upp, tvättat, vattnat blommor, påbörjat mars bokföring som ska vara klar på onsdag kväll och satt igång att packa igen. Jag undrar ibland hur ett liv utan detta ständiga resande skulle se ut. Skulle jag sakna det mycket? Jag tror det.
I morgon sätter jag mig på ett tåg mot Småland för att repa och giga med Bohemian Big Band. Showen blir på Aneby jazzklubb på tisdag kväll. Jag har fått tillbaka en del av halsproblemen och förkylningarna som varit borta några veckor men giget ska inte vara i fara, jag är helt klart på bättringsvägen.
Landar hemma onsdag igen för att sen sticka ner till Halland, den sista delen av Expeditionen för våren. Orterna ser roliga ut och ligger fint spritt över hela landskapet. Har varit inne och tittat på ticnet i kväll och läst alla fina recensioner från er i publiken. Ni skulle bara veta hur mycket det värmer att ni gillar showen så mycket!
Nu dags att varva ner och sova skönhetssömnen.

Upp och ner

Förra veckan blev en berg- och dalbana där några av de bättre gigen jag gjort blandades med en oändligt sorglig begravning i Visby.
Vi var bortåt 600 personer som samlades i Visby Domkyrka på begravningsgudstjänst i fredags för sångerskan och människan Josefin Nilsson som helt hastigt ryckts bort på tok för ung. Familj, släkt, musiker, crew, publik – alla hade vi känt en speciell relation med Josa och ville ta farväl.

Det fanns mycket sorg i kyrkan, men också mycket kärlek. Marie Nilsson Lind höll ett gripande tal till sin syster som täckte in hela skalan från bottenlös sorg till systrarnas humor. Sällan har jag beundrat någon så mycket som jag gjorde Marie i den stunden. Att ens kunna formulera känslorna. Och sedan orka ställa sig upp och prata – det tyder på en styrka som få har.
Det blev en märklig inramning för min del eftersom firmagiget jag hade kvällen innan var otroligt lyckat. Jag hann sedan sova fyra timmar innan det var dags att flyga ner till ön för begravningen. Flög upp igen tidig kväll och fick sen bege mig till Norra Brunn där jag varit inbokad sen länge.
Fråga mig inte hur det gick till, men jag lyckade för en stund skaka av mig känslorna från begravningen och gå upp och göra en bra insats även denna kväll. Dan därpå var det dags att köra eftermiddagskonsert med Solna Storband. När låtar som ”You’ve got a friend” och andra ballader dök upp fick jag hålla i känslorna från fredagen hårt för att de inte skulle övermanna mig. Det finns inget som ligger så nära känslorna som sång.
Nu väntar ett sista jobb innan påskledigheten som jag kommer att spendera lite blandat på Gotland och här på fastlandet. Vill tillönska er alla en riktigt Glad Påsk så ses vi på andra sidan :-)

Kurera mera…

Jaha, förra veckan blev jag hes, den här helgen jätteförkyld – måste vara nöjd ändå som hållit mig frisk hela hösten och vintern fram tills nu.
Konserten i Västervik gick finfint ändå och det kom massor av publik – tack alla som var där!
Både på resan ner och hem var det stora trafikolyckor på E4:an söder om Södertälje med evighetslånga stillastående köer som resultat. På nedvägen blev jag lite stressad, det blir man om 20 man sitter med uppvärmda instrument och väntar på en, men jag hann dit med tio minuters marginal.
På hemvägen gjorde det inget, jag lyssnade på Mello-finalen, spelade WordFeud och QuizKampen i väntan på att bärgarna skulle bli klara. Vi får hoppas att det gick bra för dem som satt i de krockade bilarna också. Det körs ganska fort ute på de stora vägarna och i kombo med att folk pratar i telefon, fipplar med instrumentbrädan och twittrar (!) samtidigt är det ett under att det inte händer mer.
De problem jag hade med trötthet vid ratten när jag pendlade till Uppsala på morgnarna känner jag inte av alls nu. Det är säkert tack vare turnén, jag kör 30-35 mil utan problem med nån bensträckare i mitten och tycker själv att jag kör koncentrerat, framför allt på mindre vägar utan viltstaket.
Den kommande veckan blir min variant av Stockholms-vecka. Jag uppträder på Clarion Sign med ROAs komiker Robin Paulsson, Tobias Persson och David Batra på tisdag, på Norra brunn fredag med Carl Tillenius och Petter Bristav plus en bonuskomiker från Skåneklubben MACK som jag bjudit in, Biggan Lowen och på lördag är det storbandsdags igen. Jag och Solna Storband kör stand up Big Band på Bristol i Sumpan. Hur du köper biljetter hittar du här.